Uganda - en favorit i repris

Prolog

Avresa var planerad till tidig morgon den 20:e februari. Bokning av transfer fran flygplatsen hade gjorts veckan innna. Tva dagar innan avresa hade nagon bokningsbekraftelse fortfarande inte kommit och paniken var ett faktum. Dessutom var vi osakra pa om Brussels Airlines hade fort in vara kajaker i bokningen (efter en minst sagt strulig bokningsprocedur), vilket vi mailade och fragade om. Det visade sig att vi hade helt ratt. Dagen innan avresa fick vi till slut klartecken pa att bade kajaker och transfer skulle ordna sig. Phu, trodde vi...

Dag 1

Uppstigning 04.00, Lotta skjutsade oss till Bromma. Incheckning och flyg till Bryssel flot pa utan problem. Whiskyinkop pa taxfree och sedan tio timmar pa ett nastan tomt plan, med mellanlandning i Bujumbura. Skont, bara tva timmar kvar till en skon sang, tankte vi nar vi antligen steg ur planet. I ankomsthallen fanns ingen som vantade pa oss. Efter tva timmars vantan pa en oda flygplats, under vilka ett flertal alternativ hann overvagas (bland annant forsokte vi fa in tva playboats i en liten skoda) lyckades vi fa tag pa chaufforen som vi trodde skulle hamta oss. Strax efter tva pa natten dog han upp eftersom han turligt nog befann sig i Entebbe (sovandes). 1:a strackan Entebee-Kampala fick vi alltsa aka med Robert, troligtvis Ugandas sakraste chauffor, for att sedan byta till en annan herre, vilken visade sig vara av ett helt annat virke. Bland annat sa flog vi over en vagbula i 90 knyck, holl pa att krocka med en refug samt kora av vagen pga allt vagdamm. Dessutom fick vi stanna pa ett stalle for att avvakta ett tag da banditer hade satt upp en vagsparr. Vi bildade en liten konvoj och for vidare. Pa vagen sag vi rester efter sparren, men inget mer hande. Kl 05.30 anlande vi till NRE-campen och kastade oss i sang.

Dag 2

Efter en valbehovlig somn vaknade vi frammat elva och kakade frukost pa verandan. Vi tog en rek-tur, da vi bl.a. spanade in linjer i Bujigala falls. Efter att ha lekt jultomte och berikat Anton med en sack Teva-skor akte vi vidare till Hairy Lemon. Resan avslutades med att vara tillhorigheter inklusive favoritkamera och laptop lastades i den lackande kanoten for att traversera over klass II-forsen. Val over pa den hariga citronen gick vi en snabb rundvandring, kakade middag och dackade darefter.

Dag 3

Efter att ha vaknat, hungriga som lejon, och atit frukost pratade vi med Johan (som driver Hairy Lemon) om safari. Det fick till foljd att vi blev inbokade pa en tur till Murchison med Red Chili. Sagt och gjort, efter ett snabbt paddelpass packade vi lite prylar och akte den bekanta turen till Nazigo. I Nazigo tog vi bussen, en gammal minibuss med 9 saten fast plats for 20 passagerare. Eftersom vi skulle aka anda till Kampala, 2,5 timmars fard, blev vi instuvade langst bak i bussen. Dar satt vi precis bakom den burdusa jatten Kiwala med Cowbou-hatt. Val framme i Kampala klev vi av bussen, tillplattade och berikade av intressanta diskussioner, for att sekunderna senare borja den galna boda-boda-turen till Red Chili camp. Efter att vi lamnat vart bagage tog vi en rek-runda da vi bl.a. besokte en italiensk restaurang med det italienskklingande namnet Shell Garage (efter rekomendation av Johan). Darefter tillbaka till Red Chili dar vi snabbt slocknade efter (max) en ol i baren.

Dag 4

Kl 8.30 packade vi och sex andra safariresenarer in oss i mini-bussen. David hade hacklat safaristars forra aret ang. den skumpiga resan, men nu fick han se sig sjalv sitta och skumpa runt i timmar. Vid tva fick vi antligen stanna och stracka pa benen och kaka lunch. Da hade vi redan lamnat de asfalterade vagarna bakom oss. Sedan fortsatte farden pa allt mindre vagar. Runt 17 sag vi antligen skylten till Red Chili camp II och var framme. Dar halsades vi av campens egna "pumbas". Vi fick instruktioner om att halla noga uppsikt efter flodhastar om vi fick for oss att lamna talten och ga pa toaletten pa natten.

Dag 5

Safari-dag... Uppstigning valdigt valdigt tidigt for att sedan hoppa in i bussen och ta farjan over floden och in i nationalparken. Redan pa farjan over fick vi syn pa de forsta av parkens invanare, en flock ornitologer som stoltserade med sina kikare. Darefter foljde en fyra timmars "game drive" dar jakten pa att fa se lejon var det centrala. Giraffer, babianer, bufflar, elefanter och antiloper visade sig i mangder. Aven en radjursliknande varelse som inte var storre an en katt fanns i overflod. Med en storlek som var en lagom munsbit for ett lejon tydde deras narvaro pa att lejonen var nagon helt annan stans. Efter ivrigt sokande fick vi till sist se en kull lejonungar som lag och myste under en buske och farden kunde fortsatta som vanligt. Nar turen var slut begav vi oss tilbaka till campen for att motas av en gigantisk flodhast med unge. Pa eftermiddagen var det dax for en tre-timmars battur upp mot Murchison falls. Har fick vi se krokodiler, flodhastar elefanter, mycket farggranna faglar samt tre sorters apa.

Dag 15 - 22

Dag 15
Efter den hårda födelsedagsfesten igår som höll på ända till tio så vilade vi oss till frukost utan att paddla något morgonpass. Efter frukost blev det ett långt pass på Club Wave. Vågen var underbar som vanligt. Calle har fortfarande för ont i armen för att det skall vara kul att paddla. Linda hittade en misstänkt Jigger på foten och lyckades engagera en stor del av Jackson-klanen. Men som tur var visade det sig bara vara en blodblåsa. Efter luch vilade sig David medan resten av Streamstars färjade över till fastlandet och tog en skön promenad till den närmaste byn. Linda visade det lilla skjul som hon suttit 10 timmar i medan Gertrud fixade hennes hår. Tyvärr var Gertrud inte inne så Calle kunde inte få håret klippt. När de fyra vitingarna kom gående blev de omsvärmade av barn som ville hälsa. T.o.m skolundervisningen stannade upp för ett litet tag när alla barnen ville vinka. Väl tillbaka på ön var det dags för ett kvällspass på Nile Special som dock inte var på sitt bästa humör. Den var lite för flushig och stökig.

Dagens highlight: Alla barn som ville hälsa och hålla handen på promenaden till byn.
Tips from the top (Ross): Många använder öronproppar för att undivka surfaröra och öroninflammation, men de flesta glömmer att rengöra dessa emellanåt. Extra viktigt då vattnet inte är jätterent.


Mr Sideloop laddar upp för en vänsterblunt på Club Wave

Dag 16
Nämen va nu...? Uppochnedvända världen! Vattennivån i Nilen stämmer inte med hur det skall va... Det betyder att Club Wave inte kommer att vara som vi vill att den ska vara då vi vill vara där, såå... vi drar till Jinja istället. Snabbt och effektivt packar vi ihop och bokar Boda Boda och så ger vi oss ivä... Vänta nu! Var är Lindas skor? (dagens "Linda letar"). Boda Boda turen till Nazigo var ok, dvs inte helt livsfarlig. Under Matatu-turen in till Jinja fick vi till Lindas stora glädje sällskap av en halvdöd fisk och en höna (fantastiskt kul!)
I Jinja delade vi upp oss enligt gammal god könsuppdelning. Flickorna gick och shoppade och männen tog hand om det tekniska, dvs internet. En timmes planerad shopping blev så klart två timmar men sen möttes vi upp igen för en fin-fin, av Lotta efterlängtad pizza. Då alla var mätta i magen och och våra påsar var fyllda av snickers, kakor, trummor och en maraccas begav vi oss hemmåt. Lyxtaxi för 3000 pix för att ta oss en minut till taxiparken där vi skulle ta en matatu hem! Det mest anmärkningsvärda på vår resa i den välfyllda matatun var den stora plåtskiva (täckte hela taket) som bands fast med ett par hampasnöre (Hogge hade nog rivit sig i håret). Men det höll, i alla fall så länge vi var med. Sista biten med Boda Boda till Hairy Lemon går till historien!!! Ett riktigt Boda Boda race! David var skitis hela resan.... Linda njöt (ju mindre koll på läget desto bättre). Rejält omskakade anlände vi till strandkanten vid Hairy Lemon... Sätet på Lottas Boda Boda var täckt av ett ännu okänt vitt klet. Lotta förklarar: "under turen blev jag plötsligt helt blöt i knät, om man säger så". Tusen extra betalade hon nöjt i alla fall. Väl tillbaka körde David och Linda ett kvällspass på en inte alltför perfekt "Special".

Dagens highlight: Boda boda racet
Tips from the top (Harry): Don't eat yellow snow!


EJ och Nick latjar på Specialen

Dag 17
Eftersom vattenståndet den senaste tiden har varit annorlunda, dvs högre än normalt och Club Wave inte har rockat, tyckte streamstars att det var dags för tidernas party. Föjldaktligen var det streamstars party-sektion tillsammans med hunden Puppet som höll ställningarna på paradis-öns bar till långt in på småtimmarna. Tyvärr visade sig våra förutspåelser gällande det framtida vattenståndet helt felaktiga och kom att visa sig perfekt för Clubvågen. Detta gjorde att vi, trots värkande huvuden, var tvingade att köra en surf-session. Efter fruktlösa försök att rocka loss på vågen och alltför korta perioder av vila i bakvattnet gled vi tillbaka till ön för lunch. Efter en kort stunds relaxande bliev vi överraskade av tidernas regnväder och tvingas kolla på paddelfilmer i brist på aktivare sysselsättning. Calle bråkade med Linda och regnet upphörde efter ett tag. Ordningen var återställd, middag serverades och Streamstars var återigen färdiga för sängen innan Bollibompa ens börjat.

Tips from the top (Eric): Om man har ont i axeln när man surfar men inte när man sover är det ingenting att oroa sig för.
Dagens citat (Lotta angående en överdriven stenvarning i Total Vengance): "Sten?!? Det där är väl ingen sten...? Det är ju en smekning i häcken!"


Linda försöker sig på en Back Roundhouse på Club Wave

Dag 18
Alla utom morningbirden Håk börjar tycka att frukosten serveras väl sent. 12 timmars sömn per natt är faktiskt nog och då blir det en lång väntan på bönorna. Efter morgonens bönranson kastade vi oss ut på en rockande Clubvåg.
Passet var riktigt bra, men det som trots allt gör att det går till historien var Lindas reaktion när hon paddlar upp i bakvattnet och en ung fiskare drar upp en liten fisk bara någon meter framför henne. Eftersom Linda lider av svår fiskfobi blir hon otroligt rädd för den 7 cm långa fisken (Lindas kommentar: "...och den var tjock också..."), och den unge fiskaren kunde inte dölja sin glädje över att få skrämma en Msungu.
På lunchbönorna följde "vila" i form av det numera traditionella "Ultimate Frisbee"-matchen. Till eftermiddagspasset blev Linda utkittad i Ruth's Jackson Star 2007. Den lekte och skuttade högt och spralligt i den eftermiddagsbusiga Clubben. En Star måste införskaffas å det snabbaste. Lotta och Linda ingick en hemlig allians under slagordet "Simstars skall simma". Sideloop lät sig lätt distraheras medan lotta pillade med det alldeles för hårt fastsittande kapellet. Tillslut var verket fullbordat och Sideloop försvann ut på Clubben medan Håk och Linda väntade in simmare i bakvattnet efter vågen. Tyvärr gick operationen inte helt som planerat och en fortfarande osimmad Sideloop kom istället inpaddlande med vattenfylld båt. Kapellet hade inte poppat helt - bättre lycka nästa gång!

Dagens highlight: Den enormt höga Air blunt som Sideloop kastade ur sig under eftermiddagspasset. Båten hovrade cirka en meter över vågdalen i åtskilliga sekunder innan den landade med en dov duns.
Tips from the top (Anton and The Streamstars): Det finns ingen anledning för någon att inte åka hit!


Skål från Hairy Lemon!

Dag 19
Surf-stars:
Idag var det dags för en majoritet av Streamstars, dvs Calle, Lotta och Håk att skumpa iväg mot Murchinson Falls på safari. Efter morgonens banan- och jordnötsmörsmackor (Håk tycker fortfarande att bönorna är rätt spännande, så han åt det) och en lång frukostdiskussion med EJ om hur man designar båtar packade de sina prylar och sa adjö till alla människor på ön. För David och Linda var det istället dags för ett paddelpass. Linda hade med sig ett ex av januarinumret av tidningen Paddling innehållande en lång artikel om Vita Nilen och många fina bilder. Tidningen överlämnades till Ivan, en av de unga "locals" som ofta påträffas vid vågen och som även poserar på några av bilderna. Ivan visade stolt bilderna på sig själv för sina kompisar. Alla blev rörda!
Paddelpasset blev ett maratonpass som avslutades med att en av de många ivriga åskådarna fick testa en kajak i bakvattnet nedanför vågen. Det slutade inte helt oväntat med en simtur och fotstöd och höftstöd spriddes i bakvattnet. Väl tillbaka på ön igen var klockan tre och lunchen (lasagne) hade sedan länge plockats bort. Istället blev det pringles och läskeblask (vilket paradis). "Lunchen" följdes av lite båtfixande (Linda ville ha bättre höftstöd för att få kontroll på vågen) och sedan en hel del slappande och en andra lunch (Pringles och Club-öl). Efter en efterlängtad middag (pasta med köttgryta) och någon Club drog sig Streamstars tillbaka.

Dagens highlight: Ivans stolthet när de andra barnen flockades runt hans bild i tidningen Paddling.
Tips from the top (Eric): Om man skall utveckla en båt så är det billigast och bäst att göra rätt första gången. Prototyper är till för de som inte vet hur man gör. :-)


Ivan läser tidningen Paddling på hällen vid Club Wave

Safari-stars:
Sista frukosten på Hairy Lemon och sen var det dags att säga hej då till de övriga på ön. David och Linda stannar kvar och paddlar. Lotta, Håkan, och Calle lämnar favoritön och favoritvågen och beger sig iväg på safari. Med på turen förutom de tre Streamstarsen var Kanadensaren Harry Cox och australiensaren Pete (bror till Erin som tillsammans med Rob driver Hairy Lemon). Pete har ordnat turen och till Davids stora förtret sett till att vi slipper skumpa oss fram i en alltför gammal minibuss. Skumpa fick vi göra ändå men på en kortare del av resan, där vägen höll på att byggas om och den tillfälliga var mer ett lerigt spår i marken än en väg. Vägen till Murchinson Falls gick via Kampala. Just den här söndagen kem en kortege med presidenten åkandes förbi oss... och vi som har hört att man skall hålla sig undan allt som kan leda till politiska oroligheter...
Turen fortsatte norrut mot Masinda och en efterlängtad sen lunch. Dit var vägarna fina eftersom landet ser till att underhålla dem för att snabbt kunna transportera soldater till norra Uganda där Lord's Resistance Army (LRA) huserar. 9 timmar senare var vi äntligen framme vid "Red Chili". För bara några år sedan var det oroligheter på vägarna i och kring den 4000 km2 stora nationalparken men nu verkar det vara lugnare igen. Landskapet i norra Uganda är kargare och består mest av små "bush trees" till skillnad från området kring ekvatorn. Naturligtvis råkade det ha blivit något fel i bokningen och våra Bandas blev utbytta mot tält. Men vilka schysta tält! Vi åt lite middag och avrundade kvällen med en öl innan vi slocknade.

Dagens highlight: När vi mötte presidenten


Farväl Safari-stars!

Dag 20
Surf-stars:
Vår dag enligt Ross: Idag kajakade vi. Sen åt vi och sen sov vi. Slutet.
Vår dag enligt Oss: David gick upp arla morgon för att leka med sina apkompisar som kastade sig runt i träden. Samtidigt passade han på att ge Wettex (David Hallgren, vars kajak David har lånat) ett litet minne från resan i form av Eric-signering av dennes All Star. Det var i sista sekunden eftersom familjen Jackson idag lämnade vår ö. Efter frukost åkte alla restrerande Msungu-ö-bor (utom Sam), dvs The Streamstars, Ross, Jeremy, Steve, Billy och Carly) ut och fajtades på Clubben. David satte några bluntar och fick av Billy omnämnandet att han blivit klart bättre under resan. Och hade det inte varit för den här dagboken hade han aldrig fått höra det, men det kan han leva på länge. Linda väntade faktiskt med att rocka till eftermiddagspasset som hon körde ensam. Då satte hon sin första blunt (tjohoo!) som nog antagligen var henners första round house. Men eftersom ingen var där och kunde verifiera det, eller intyga det, så väljer Linda att kalla det en blunt. Under ensampasset blev hon också trackad av de lokala ungdomarna som hade råkat förstå att hon lider av fiskfobi. När de funderat ut att de kunde sätta en halvdöd fisk på ett metspö och dra upp den mitt framför ögonen på henne tyckte hon att det var dags att avsluta passet. Eftermiddagen och kvällen var lugn. Linda lyckades med att vinna "först i säng"-tävlingen, och snodde därmed guldet från den ständige vinnaren Ross. Dagen var inramad av en ständig kamp om huruvida det är engelsmännen eller kanadensarna som förstört det engelska språket (ingen amerikan fanns närvarande). Många bra argument lades fram, som t.ex "What do you know about this, you furry little creature?" (Från Billy till Steve, båda på det kanadensiska laget).

Dagens highlight: Lindas overifierade blunt som ingen någonsin kommer att tro på.
Tips from the top (Billy): När man skall lära sig ett nytt trick är det bara att kasta sig och försöka 5 gånger. Någon av gångerna kan det bli rätt. "Commitment" är ledordet.


Linda satsar på en blunt

Safari-stars:
Väckning kl 06.30 av ljuvligt fågelkvitter och en dånande lastbil på tomgång. Frukost tillsammans med familjen vårtsvin som också verkar bo på campen. Murchison Falls var målet för dagen. En 40 min lång bilresa med ett otal stopp för fotografering av diverse djur tog oss till toppen av fallet. Wahoo vilken syn! Det hela började med en finfin (?!?) surfvåg och sedan ett inferno av knepiga pourovers och sugande valsar (allt jättestort och troligen dödligt). Det hela slutar med en creeksträcka där hela floden pressas ner i en sex meter bred bergsränna med en fallhöjd på ca 45 meter (garanterat dödligt).
Lunchen intogs på campen med efterföljande siesta. På eftermiddagen åkte vi upp till fallet igen, den här gången med båt. Vi fick se mängder med djur längs flodkanten. Flodhästar, krokodiler, elefanter, diverse hjortdjur och fåglar... Mäktigt!
Tre timmar på båten under het sol tog ut sin rätt och vi var rätt trötta när vi kom tillbaka till campen. En fräsch dusch och en god middag gjorde gott.

Dagens highlight: Att få se fallet och alla djur på så nära håll.


Safari-stars på taket av sin skumpomobil

Dag 21
Surf-stars:
David har fått öroninflammation med gör ingenting åt saken förrän imorgon. Idag åkte vi istället ut på ett mastodontpass som sträckte sig långt över böne-tiden. Det gjorde dock ingenting för våra magar är intrimmade på pringles-lunch. Linda gjorde stortrick. Ett planerat sådant såklart. David ser helt häpen ut när Linda kommer upp i bakvattnet:
- Gjorde du det där med mening?
- Öh, hurrm, jovist, såklart...
- Vet du vad du gjorde då?
- Hmmm, njae...
- En McNasty.
Linda har därmed överträffat sina ambitioner med resan.
Efter mastodontpasset var klockan tre och vi började packa ihop för att ge oss iväg från paradisön. Klockan fem var vi färdigpackade och hade sagt förväl till alla och tagit emot vår sista dos av "Billy-abuse". Matatun som skulle hämta oss sågs dock inte till. 45 minuter senare dök den dock upp, men...
"You have rope?" säger föraren när han kastar upp kajakerna på taket. Det var nytt. Tidigare har förarna skött detta med diverse repsnuttar som skarvats ihop. Hmm, vi har ju kastlina. Efter 45 minuters fastsurrning och balanserande på biltak är vi således iväg. Uthungrade anländer vi till NRE vid 8-tiden. När vi kommer in på restaurangen "The Black Lantern" hittar vi både familjen Jackson och familjen Engelsk-David. The Streamstars slog sig ner vid Engelsk-David-bordet där vi än en gång ställde oss frågan varför alla paddlare är ingenjörer, naturvetare eller läkare. Emily kom förbi och berättade om dagens myggnätskampanj för lokalbefolkningen och att de flesta tror att man får malaria av mango. The Streamstars beställde in en Mango crumble och begav sig mot sängarna kort därefter.

Dagens highlight: Äntligen kött!


"Färjan" från Hairy Lemon var fullastad

Safari-stars:
Idag var den stora safari-dagen. Vi hann med den första morgonfärjan kl. 07.00. Den avgår ungefär samtidigt som soluppgången vilket var lite synd eftersom de flesta djuren är aktiva vid soluppgången respektive solnedgång. Men det gick rätt bra ändå. Sittandes på taket med en bra ranger så fick vi se rätt mycket olika djur. Nästa gång bor vi nog på norra sidan Nilen så att vi kan åka iväg innan soluppgången....
När vi skulle tillbaka över floden hade färjan gått sönder och vi fick tre timmar att slå ihjäl innan den blev fixad. Väl tillbaka blev det mat och en slapp eftermiddag. Calle kände sig lite rastlös och stack ut och sprang. Efter en eftermiddag på taket utan madrasser så kände vi oss rätt möra i baken. Natten blev otroligt varm och klibbig i våra bandas och sömnen kunde ha varit bättre.
Dagens highlight: När guiden Dennis pekar ut en hjort som ett lejon.

Dag 22
Surf-stars:
Dagen började med en efterlängtad kontinental frukost. Tyvärr uteblev både det rostade brödet (strömavbrott) och cornflejksen, men vem bryr sig. Vid frukosten får vi sällskap av Engelsmannen David och bestämmer oss för att köra första delen av Dag 1-turen, dvs Rib Cage ner till Silverback. Det var mer vatten nu än när vi körde sträckan senast och vågorna aningen större. I valsen efter andra droppet i Bujagali falls blir Lindas kajakhunger för stor varför hon åter nafsar lite på Hallgrens All Star. Båten slår dessvärre tillbaka och Linda går ur duellen med en märkligt piercad överläpp (2-0 till All Star). Efter Silverback var planen att tre Boda Bodas skulle ta oss tillbaka till NRE-campen, men av några mopeder sågs inte skymten. Efter 20 minuters väntan började vi promenera mot campen. När vi kommit halvvägs möter vi den första av Boda Boda-förarna. Han mumlar något om "break down" och kör sedan Linda tillbaka till campen. David och David blir snart även de upphämtade. Väl tillbaka blev det lunch, vila, packning och adjö till alla kompisar på campen innan vår buss skumpade iväg mot Entebbe flygplats där safari-gänget mötte oss med glada tillrop. The Streamstars var återförenade.


Första vågen i Silverback, Linda gömmer sig i skummet


Engelsmannen David tillbaka till NRE-campen med Boda Boda

Safari-stars:
Sista safari-dagen och sista dagen i Uganda. Vi stack redan vid 7-tiden och dagen bestod mest av en lång bilresa tillbaka till Kampala. Där tog vi adjö av resesällskapet och fortsatte vidare till Entebbe där vi spenderade resten av dagen innan flygresan hem. Vi strosade runt i den botaniska trädgården och njöt av en lugn eftermiddag. Lite lunch och lite surfande på ett slött internetcafé och sen bestämde vi oss för att det var nog och åkte ut till flygplatsen där vi mötte resten av The Streamstars.

Dagens highlight: Återföreningen av The Streamstars


En liten "simstare" som sitter och häckar

Dag 8 - 14

Dag 8
Lotta var uppe med tuppen för att titta på soluppgången men blir utlurad på ett gryningspass i morgondimman. Linda är uppe med en aningen morgontröttare tupp för att åka till en närliggande by för att få håret fixat. Efter frukost såg resten av Streamstars till att rocka loss på Club Wave tillsammans med Billy, Carla och Rae. Familjen Jackson tillbringade förmiddagen på vågen "Mutts Nuts" i "Hair of the Dog"-forsen. Eftermiddagen tillbringades till stor del i relax-avdelningen tillsammans med ett gäng tidningar fram tills att det var dags för ett pass på "Nile Special", eller Specialen som den ofta kallas.
När alla var tillbaka till ön var Linda fortfarande inte hemkommen. Det spekulerades lite i vad hon kunde ha för sig, men strax innan middagen och mörkrets inbrott dök hon upp på ön, 197 rastaflätor rikare. Efter middagen dricks det lite whisky samt lite av den lokala gin-sorten Waragi, samtidigt som Linda försöker lära ut lite matnyttiga fraser på språket Luganda (se nedan).

Tips from the top (Billy): För att få upp vinkeln på båten när man bluntar hjälper det om man tittar mot stranden, svankar och skuter ut rumpan.
Dagens highlight: Lindas 197 flätor.

Lugandiskt-Svenskt lexikon (enligt Linda):
Wasesåtia God morgon
Sebiotia God eftermiddag/kväll
Sebo Man (används även för att tillkalla uppmärksamhet)
Njabo Kvinna
Balloonji Bra, Sjysst
Waybailenja Tack
Mutagavo Svart
Musungu Vit


Linda poserar med sina 197 flätor

Dag 9
06:45, morgonpass, rakt in i dimman, med en sikt på ca 25 meter. Skönt att ingen valde att simma, kunde ha blivit jobbigt. Helcool känsla tyckte alla, Club Wave visade sig vara finfin denna arla timma. Linda var tvungen att bli lite jättearg för att få igång surfen, svordomarna haglade och sedan tillbaka till The Lemon för frukost och vila inför förmiddagspasset. David tillbaka till Hallgrens kajak efter att ha lånat EJ's låda under morgonpasset (stort!). Calle tillbaka som en ny människa efter morgonpasset i dimman...
Ett sjysst pass och som vanligt här... mycket air-time, lunchvila och sedan tidernas Ultimate Frisbee... Eric ville väldigt gärna vara med i Calles lag... och hans önskan gick i uppfyllelse (stort!). Tillsammans med sina lagkamrater gick duon såklart segrande ur striden, lätt!
Avkylning i naturpoolen, eller cartwheel-poolen som den också kallas, där alla har möjlighet att visa upp sina nya blessyrer. Ultimate Frisbee är en farlig sport.
Eftermiddagen blev sen soft, vila och sedan video-redigering, plus lite cirkus-skola a'la Linda. Senare anlände en hel drös av turister till ön... f-n det här är ju våran ö...! Nåja! Rätt trevligt med nya ansikten och lite liv i luckan.

Dagens "i huvudet på David" efter morgonpasset i dimman: Det var en konstig känsla att det var varmare i vattnet än i luften.
Dagens highlight: Håk uppskattade dagens middag "äntligen vanlig mat" - potatis, kycklingklubba och coleslaw, inget böntjafs.
Tips from the top (Dr Jessie): Ta en dos Bilharzia-medicin när ni åker hem, så är ni säkra på att ni blir avmaskade. Fåglar blir smittade av Bilharzia-maskarna och bajsar i floden. Så kommer maskarna via sniglar ut i vattnet, där de kan ligga och sidsurfa Club-vågen tills lämplig frontsurfare dyker upp. Då hoppar de på den intet ont anade kajak-paddlaren och kryper in i lämplig kroppsöppning.

Ps. Håll ögonen öppna för den nya Jackson All star 2007. Den går sjukt mycket högre än 2006:an. David hade uppenbara problem med att tajma landningarna... sjukt! Den har dessutom begåvats med ett fäste för en vattenflaska. Ds.


En skolklass stannade upp och vinkade till passerande Msungu's

Dag 10
Även idag gick vi upp i ottan och körde ett morgonpass i dimman. Efter den traditionella frukosten (tunnbröd, bönor och äggröra) så påbörjade vi vår resa till Jinja, Ugandas näst största stad. Båtkillen som skjutsade oss över til fastlandet ville ha 1 shilling för besväret (ca. 0,4 öre, en banan kostar 200 shilling). Efter en skumpig tur i en matato (minibuss) så kom vi fram till en bank i Jinja där vi tömde bankomaten två gånger(!). Ugandas näst största stad visade sig inte vara större än en svensk mellanstor stad. Sedan blev det ett långt besök på ett apotek. Där bunkrade vi upp för alla eventualiteter, det är inte varje dag man handlar droger för 175 000. Men nu ska vi kunna medicinera oss mot bilharzia, malaria, öroninfektion etc. Ju fortare man får rätt medicin ju lindrigare blir problemen. Den svenska sjukvården kan ha svårt att exakt diagnostisera (tror vissa!?!). Efter en lunch med lite mer normal mat som pizza och Tikka Masala så besökte vi ett internetcafe där David matade in vår blogg. Uppkopplingen (snabbast i sta'n) var riktigt kass så det gick inte att lägga upp bilder. Sen tillbaka till Hairy Lemon där ett kvällspass väntade.

Tips from the top (David, UK): "Twist and untwist" Håll alltid armarna i "box position". Vrid överkroppen när du sätter ner paddeln (twist). Därefter följer resten av kroppen och båten helt enkelt efter (untwist).
Dagens highlight: Att komma tillbaka till paradisön efter besöket i storstan.


Bakvattnet vid Club Wave

Dag 11
"Dagen" började ungefär vid midnatt med att regnguden vräkte ner motsvarande hela sveriges årsranson av regn över oss på ca. en halvtimme. Ingen av oss har upplevt ett mer intensivt regn.
På morgonen låg dock paradis ön åter i sitt guldskimmer med en stigande sol. Jacksonfamiljen hade erbjudit sig att ta "morgonskiftet" denna morgon, the streamstars kunde ta det lugnt. Håk var dock den enda som fullt utnyttjade detta. Vi andra kunde inte motstå öns morgontjusning utan gick upp och åt av frukten ananas som calle faktiskt tyckte om. Calle tyckte inte om vattenmelon, vilket David förklarade med att det var för att den innehåller mest vatten. Han filosoferade vidare om att bli rik på torkade vattenmelonärtor.
Paddelpass 1 efter frukost var finfint. Vi var starka och gjorde fina bluntförsök. David gnällde dock om sin ömmande "bluntmuskel".
Paddelpass 2 passades av Lotta och David. Vi andra starka streamstars kämpade med en trasslig "Club Wave". David smörjer in sin "bluntmuskel" med humbugsalva och gnäller igen.
Efteråt var det dags för jongleringsträning. Calle var kaxig och fick en boll i huvudet. Calle var kaxig igen och fick en till boll i huvudet. Calle och Linda gjorde upp om saken i en ärlig brottningsmatch. Calle vann och förklarades därmed oskyldig till alla tidigare anklagelser och fega påhopp som han utsatts för av den onda sidan av Linda.
Vad vi visste fanns det denna dag en och en halv läckerol i Uganda. Numera finns det en och en halv läkerol i Davids mage. David var nu inte den enda eller den första som anmälde intresse för läkerolen... Linda blir lite putt och utfärdar en Fatwa mot David. Han skall simma!
Under dagen pratade vi även med en del barn och lärde oss fler ord på "Lusogi"

Paddel = Kass, Kapell = Lifejacket(?), Nianiarina = Vad heter du?

Tips from the top (Steve): Vattnet är mjukt. Det bästa med paddling är att man kan testa t.ex en "air screw" och krasha, men ändå landa mjukt.
Dagen highlight: Today was full of lights but no high light!

Dag 12
Än en gång lyckades vi komma upp och köra ett pass innan frukost (detta skulle UPK se!).
Efter frukost kände flera av oss sig lite sega, så vi lät jackson familjen ta hand om "Club Wave". Calle kände sig långhårig så linda tog fram sin sax från förbandslådan och gjorde sitt bästa för att klippa de 3mm som önskades. Resultatet blev ett "C", resten av håret blev kvar...
Linda hade bestämt sig för en vilodag men var den som var mest rastlös av oss alla, hon kämpade hårt med att försöka aktivera oss andra. Under helgen har ön invaderats av icke-paddlar (äckligt rena). Möbler har flyttats om och köer har skapats vid måltiderna.
Under hela dagen har Linda, Lotta och Håk försökt att få ihop ett vattenvolleyboll spel. Calle och David har dock inte velat. Efter lunch frågade Linda om några andra ville vara med, EJ och Ruth hakade på. Då blev även Calle pigg och hoppade ner i vattnet. Lite senare dök även David upp.
Vädret har blivit lite ostadigare. Växlande molnighet och en kort regnskur under volleybollmatchen. Efter matchen stack David ut och paddlade medan resten av Streamstars-delegationen återgick till att slappa i relaxen. Plötsligt öppnade sig himlen och det började åska, blixtra och spöregna. Regnet blev ihållande och efter ett mindre avbrott fortsatte det för resten av kvällen. Framåt kvällen åkte öns icke-paddlare sin väg och lugnet på ön var återställt. Detta lugn uttnyttjade vi och statsade på att vara uppe längre än till kl 21. Stoney och Nile Special hjälper till.

Tips from the top (Ruth): När man spelar volleyboll skall bollen över nätet och inte under.
Dagens highlight: Calles och till viss mån Davids plötsliga iver att spela volleyboll.


En hård vatten-volleybollmatch

Dag 13
Eftersom vi nu insett att pastorn inte kommer att håna oss om vi skippar "före frukost"-passet gjorde vi det. Istället blev det "sovmorgon" till kl. 07.30 och en lugn morgon fram till frukost kl. 09.00. Alla utom Linda paddlade sedan upp och Clubbade lite på Club Wave. Engelsmännen Ross och David rockade loss ordentligt med Pistol Flips och Flashbacks. Calle var lite loj pga en armbågsskada som han ådragit sig. Lotta visade upp ett flertal fina studsbollsåk och började fundera på vad hon skall göra av all "Air time". Sedan lunch, horizontalläge i relaxen fram till att klanen återvände från Jinja och började piska ihop ett volleyboll-gäng. Det lyckades dom rätt bra med och Linda och David visade hur europeer volleybollar. Resten av Streamstars fortsatte att relaxa tills volleybollmatchen var slut. Då kände någon att det skulle vara kul med en Cognac medan det fortfarande var ljust. Flaskan korkades upp samtidigt som David tog på sig sina paddelkläder för ett pass på Specialen. Väl hemma på ön igen blev det middag, öl och vila för trötta muskler.

Dagens highlight: Ett riktigt häftigt åskväder i fjärran som lyste upp natthimlen. Det började genast funderas på nattpaddling i blixtljus.
Tips from the top (Anton): Kolla så att det inte finns djur i paddelkläderna innan du tar på dig dom.


En groda i badbyxorna

Dag 14
Kära dagbok, idag har det hänt mycket... Barnflickan har fått en sk. babyfot, dvs en fot som svullnar upp och liknar en välstoppad korv. Calle har ont i armen och skall helst inte paddla. Vi paddlade dock som vanligt, åt lunch som vanligt och la oss i relaxen som vanligt. Dagarna här har några hålltider: Mattid, lågvattentid, högvattentid, vilotid och sovtid. Det gäller att utnyttja tiden på bästa sätt. Det finns inget elnät. Mobiler etc laddas genom att dom kopplas till ett elverk. Däremot har det inte varit några stora problem med täckningen. På ön måste man dock gå upp på en höjd för att det skall funka, i alla fall om väderförhållandena är dåliga. Innan det blir mörkt gäller det att veta var man lagt sin ficklampa. Förutom stjärnhimlen och några fotogenlampor så är det helt mörkt efter kl. 19.30.
Efter en stund i relaxen blev Linda som vanligt rastlös. Det spelades lite frisbee och sen hakade Linda och David på familjen i en volleyboll-match. Det var en händelserik match och vid ett tillfälle uppstår tumult och Eric's halsband går av. Han kollade på halsbandet och såg att det saknades en liten detalj. Han bad de andra spelarna att söka efter "ett litet, vitt snäckskal, ca 1 cm långt". Sen tittar han ner och inser att botten är täckt av små vita snäckskal. Efter matchen gav sig Linda ut för att surfa på Specialen. Det gick kanon och studsades både till höger och vänster.
Efter middagen bjöd Emily på födelsedagstårta eftersom det var hennes 17-års-dag. Jättegott tyckte flera av oss. En svensktalande isländska dök upp till middagen och berättade om sin restaurang/hostel "Two friends" i Jinja. Cognacen och romen åkte fram och det blev en riktig uppesittarkväll. Vissa gick inte och la sig förrän kl. 22.15. Vilken fest...!

Dagens highlight: Födelsedagstårtan.




En palm...

Dag 1 - 7

Dag 1
Håkan och Linda blev nästan kvar i Bryssel. De väljer att gå till toaletten istället för att gå till Gaten, trots flygpersonalens idoga "final call"-rop och de reagerar inte heller på sina namn. Till slut hittar gate-personalen dem på toaletten och de kommer med flyget. Övriga Streamstars är mest oroliga för att alla kajaker skall bli utslängda från planet då de är incheckade i Lindas namn. När alla är med skålar vi i bubbel (gratis) för vår bedrift. Vi landar i Entebbe kl 23.30 lokal tid och blir upphämtade av utsända från "Kayak The Nile", dvs det kajakföretag som skall guida oss i början. Efter ca 2 timmars skumpig bussresa hamnar vi till slut i på NRE-campen i Bujagali. Då börjar det stora strävandet efter att sätta upp våra myggnät, och det visar sig att vissa av dessa funkar bättre än andra.


Frukost på NRE-campens veranda

Dag 2
Trötta i morse men mest David. Dagen började med en guidning av Dag 2 turen. Första simturen kom redan efter 100 meter. Totalt blev det två stycken för Lotta. Den andra där hon fastnade på en bakvattenkant. De andra klarade sig utan att simma och Calle fick beröm för en snygg roll och Linda för en snygg surf. Han som delade ut berömmet var en kille som kallade sig för Eric Jackson. Stora vågor och feta bakvattenkanter gjorde det allmänt svårrollat. Nu förstår vi verkligen vad uttrycket "En piss i Nilen" innebär.
När man kör Dag 2-turen sätter man i vid Kaligala, ett vattenfall på ca 5 meter som körs på en slide längs till höger. Men vi körde inte alls utan satte i nedströms vattenfallet. Turen fortsatte med "Total Vengance" och vidare med "Hair of the Dog" och "Kula Shaker". Sedan kommer ett lååångt plattvatten-parti där vi åker förbi Steve Fishers privata ö. Steve vinkar från hängmattan när vi glider förbi. Den sista forsen är ett vågtåg med tre feta vågor. Den första är den som kallas "Nile Special" och den tredje kallas "Club Wave", båda döpta efter lokala ölsorter. Vi avslutar turen med lunch och en öl på ön "Hairy Lemon" där vi grundlade planerna på inköpet av en Strömstare-ö. "Hairy Lemon" är en tropisk paradis-ö och vi bestämmer snabbt att vi måste tillbaka hit snart igen. Därefter paddlade vi över till fastlandet och fick busstransport tillbaka till NRE-campen.
Boendet på campen är helt ok om än lite trångt. Campen har en sjysst bar med mycket musik sent in på natten, samt en utedusch med utsikt över Nilen.
Vi träffade på Anton som berättade om sina bravader och sedan försvann för att laga sin tredje paddel.
NRE-campen ligger ca 6 km från Victoria-sjön och prick på ekvatorn. Detta gör att klimatet är tropiskt och luften otroligt fuktig. Dessutom är jorden röd och dammig, och vägarna är skumpiga. Kvällen avslutades med en rafting-film från Dag 1-turen, som vi skall köra imorgon.

Tips from the top (Eric): När man skall ta Club Wave är det enklast att surfa upp på skuldran på Nile Special för att sedan åka strax till höger om monstervalsen (Infernot) och sedan in på Club Wave.
Dagens highligt: En öl på en paradisk-ö full av apor och freestyle-instruktörer.


Apa på Hairy Lemon

Dag 3
Idag var andra dagen på vårt "Introduktion till Nilen"-paket. Början var vid Bujagali och första forsen hette Rib Cage. Därefter var det dags för "Bujagali Falls". Håk och Barnflickan körde först, ledda av vår guide Becky. Inga problem och en gnutta förhöjd puls, men det var en piss i Nilen. Därefter var det dags för Sideloop och Caliman. Sideloop lyckades sätta en "utmärkt" linje precis i kanten på den tunga man egentligen skulle träffa, ackompanjerad till Beckys idoga visslande i pipan. Caliman träffade tungan och slapp bli tumlad i monstervalsen under fallet. Efter bujagali kommer "50/50" och "Total Gunga" där paddelknäckar valsen "G-Spot" lurar någonstans till vänster. Ingen i team Streamstars provade dock G-Spot. Detta följdes av en mindre fors, "Surf City", som sedan förde oss till Silverback, ett gigantiskt vågtåg med en inledande tunga där kajaken bara fortsatte att accelerera in mot den första vågen. Mungiporna upp till öronen... När det lugnat ner sig bjöds det på färsk annanas och melon från raftarna som vi samåkte med. Raftarna var mycket välbadade eftersom många av de vågor vi åkt igenom flippar raftar till höger och vänster. Lotta vill tillägga att två av hennes tre simningar (Total Gunga, Silverback och Bogabonga(?)) till skillnad från Lindas "simning" var mycket onödiga, eftersom Linda inte tycker att det är en simning om kapellet "poppar" och man blir ombedd att lämna kajaken. Turen avslutades med massvis med plattvatten, någon skruttfors och sedan Itanda (som ingen av oss körde men som vi självklart ville köra :-)). Detta följdes av en öl på en skumpig busstur, dusch och mat. Forsarna har stora vågor men är inte speciellt långa. Man kan ofta flippa i början och åka upp-och-ner genom hela forsen, men då får man vara beredd att hålla andan.

Tips from the top (Becky): Allt flushar
Dagen highlight: Sideloops plattvatten-loop som fastnade på Rafting-gängets film och visades i baren.


En öl i baren på Hairy Lemon efter en hård paddeldag

Dag 4
Skön och välbehövd sovmorgon. Två sjyssta engelsmän, David och Ross, anslöt sig till vårt lilla gäng. David paddlade C1 och visade sig vara riktigt vass på detta. Dagens första pass gick igenom Rib Cage, Bujagali Falls, 50/50, Total Gunga och avslutades med Ugly Sisters. Linda och David valde att dela våg i 50/50. Linda belönades med en fläskläpp och lös tand efter att ha gnagt på Davids för. Trots avrådan från Becky var Linda sedan tvungen att surfa Ugly Sisters, väl medveten om den köttiga pour over strax bakom. Vi åkte Boda Boda tillbaka till campen för att sedan relaxa och käka lunch. Boda Boda: Du åker bakom en kille på hans moppe, kajaken i knät mellan dig och föraren. Knip ihop låren, spänn magen och hej vad det går. Mycket air time.
För dagens andra pass begav vi oss ner till Super Hole. Hemma hade den varit suverän, men här kan den mest liknas vid en piss i Nilen. Det är en bred brytande våg/vals med stort bakvatten och fina stenar för kortare pauser och papparazzi's. Det såg stabilt ut för alla. Håk satte sin utlovade frontsurf och utan den pressen vet man aldrig vad som kan hända. På take out möttes vi av ett 20-tal bärvilliga småttingar som för endast 500 Shillingar (2 kronor) ville bära våra kajaker tillbaka till bussen (en promenad på ca 15 minuter genom en grönsaksplantage).
På kvällen lyxade vi till det med en finmiddag på restaurangen "The Black Lantern". Imorgon drar vi ner till paradiset där vi skall bo granne med en viss Eric.

Tips from the top (Becky): Om det går för fort på Boda Boda'n är det bara att hålla för ögonen på föraren.
Dagens highlight: Går i naturens tecken... Ett "Fish Eagle"-par med unge mot en klarblå himmel samt Lotta och Linda som såg en apa som hoppade på stigen framför sig. Boda Boda-turen var även den en höjdare.
Dagens nolight: Repan på stackars Hallgrens båt efter Lindas Dracula-hugg.


Calle rockar loss i Super Hole


Massvis med barn ville hjälpa till atr bära våra kajaker

Dag 5
Idag tog vi oss en skön sovmorgon och packade ihop våra prylar för att byta boende till paradis-ön Hairy Lemon. Även idag körde vi en guidad tur med Becky tillsammans med engelsmännen David och Ross. På väg till put-in Kaligala passade vi på att shoppa i Jinja. Det blev en hel kasse med Snickers, kex och andra nyttigheter. Vi började strax efter Kaligala som på den första turen, fast denna gång valde vi väg själva med övervakning från Becky. Det kändes mycket enklare idag när vi blivit varma i kläderna fast det finns ju en hel del linjer att välja på. Som tur är finns det inte så mycket att göra sig illa på. Vid Total Vengance var vi på väg ner för fel kanal men efter att Becky blåst i sin pipa gled vi ner för den rätta. Håkan satte nytt rekord i att åka upp-och-ner. Det blev ett dropp och några valsar men sedan lugnade det ner sig och han kunde rolla upp till slut. Lotta passade på att träna stern squirt på en bakvattenkant. I den sista forsen låg Nile Special och Club Wave och väntade på några paddlare att välta, men det blev den trashiga mellan-valsen som lotta fastnade i. Först försvann paddeln och sedan tumlade hon runt ganska många varv. Det är stora krafter som rycker och sliter och det gäller att hålla koll på axlar och tänder. Efter ett tag kom hon ut simmandes. Nilen blev en vattenflaska och en svamp rikare. Efter några timmars vilande på Hairy Lemon så körde Calle, Linda och David ett extrapass. Linda trasslade till det med repet upp till Nile Special och tappade bort resans första paddel. Under tiden satt Lotta i baren och drack öl med EJ och Billy Harris.
Efter en god middag avslutades dagen med en stinker. Det var en tävling med att ta fram den mest illaluktande prylen på ön. Flera persedlar kom fram, men Billys kalsonger vann överlägset. Till och med öns hund ryggade tillbaka för odören.

Tips from the top (Emily): Om man bär upp kajaken och sedan droppar ner så behöver repet inte linda sig runt Linda.
Dagens highlight: Fullpension på en paradisö 10 minuter från Nile Special.

Dag 6
Lindas tand är bra igen. Allmänt avslagen dag... Caliman och David är lite slitna, Linda är mycket sliten. De gnäller alla gärna om sina krämpor. Lotta vilar.
Calliman och Linda drar gnällande iväg på ett morgonpass. Linda pallar dock endast 3 åk och vill inte vara sämst varför hon övertalar en lättövertalad Caliman att dra hemåt. Väl hemma blir dock Sideloop, Caliman och Linda övertalade att spela Ultimate Frisbee med familjen. De vill inte verka klena och ger sig därför in i spelet. Där gick den sista energin. Här vill Sideloop att det skall stå att hans lag vann men det är en sanning med modifikation. Sen blev det bad och fysiklektion från Eric. Lektionen handlade om hur höjden på en flaskas hopp bestäms av huruvida en eddie bildas när den flyger upp ur vattnet eller ej. Alla ingenjörer håller efter en fin förklaring med om teorin. Efter detta deckar Linda in i Lottas vilande medan Håk, Calliman och Sideloop drar iväg på ytterligare ett hårt paddelpass, trots värkande muskler.
På kvällen är det uppesittarkväll. Klockan kvart över nio har det flesta knäckta paddlare dragit sig tillbaka - men Streamstars fajtar fortfarande med att besegra Nile Special.

Dagens red-light: Sideloops rygg
Tips from the top (Ruth): Klipp tånaglarna! Annars kan man få "jiggers", dvs maskar som lägger ägg under huden. I tipset ingick även en vivid beskrivning av hur det ser ut som sprutande kaviar när man skär ut maskar och ägg.

Dag 7
Dagen började som den brukar på ön: vita bönor, äggröra, bröd och te. Lite klent tycker de som inte gillar bönor. Vi paddlade upp till Club Wave och ägnade förmiddagen åt att tygla vågen. Lotta fångade vågen och fick till en sjysst surf, om än lite studsig. Sideloop hade med sig videokameran och det blev en del sköna snuttar på grymma paddlare. Efter lunch och en skön vila bar det av till vågen igen, som nu hade hunnit ändra karaktär avsevört på grund av det högre vattnet på eftermiddagarna. Håk fick till några fina åk, Sideloop likaså. Linda kämpade på och blev tillslut så trött att hon bestämmde att det var dags för hennes vilodag imorgon. Om hon skulle visa sig vilja paddla ändå så skulle hon hållas kvar på land till varje pris. Calle tröttade ut sig med ett flertal rollar i dom massiva bakvattenkanterna.
Ormar och ödlor lär det finnas på ön. Idag fick flera av oss syn på olika ödlor som svalkade sig vid vattnet. Den största på ca 1 meter.
På kvällen såg alla rätt slut ut. Det var nästan så att vi inte orkade hålla oss vakna till middagen kl 19.30, men öl hjälpte oss att få tillbaka lite energi.

Tips from the top (Steven): Tänk dig att kajaken och du tillsammans funkar som en sax. Om du lutar dig bakåt trycker du ner fören.
Dagens trix: Sätta skedar i anskiktet.


Dane (13år) fångad i en Air Screw