Efter den hårda födelsedagsfesten igår som höll på ända till tio så vilade vi oss till frukost utan att paddla något morgonpass. Efter frukost blev det ett långt pass på Club Wave. Vågen var underbar som vanligt. Calle har fortfarande för ont i armen för att det skall vara kul att paddla. Linda hittade en misstänkt Jigger på foten och lyckades engagera en stor del av Jackson-klanen. Men som tur var visade det sig bara vara en blodblåsa. Efter luch vilade sig David medan resten av Streamstars färjade över till fastlandet och tog en skön promenad till den närmaste byn. Linda visade det lilla skjul som hon suttit 10 timmar i medan Gertrud fixade hennes hår. Tyvärr var Gertrud inte inne så Calle kunde inte få håret klippt. När de fyra vitingarna kom gående blev de omsvärmade av barn som ville hälsa. T.o.m skolundervisningen stannade upp för ett litet tag när alla barnen ville vinka. Väl tillbaka på ön var det dags för ett kvällspass på Nile Special som dock inte var på sitt bästa humör. Den var lite för flushig och stökig.
Dagens highlight: Alla barn som ville hälsa och hålla handen på promenaden till byn.
Tips from the top (Ross): Många använder öronproppar för att undivka surfaröra och öroninflammation, men de flesta glömmer att rengöra dessa emellanåt. Extra viktigt då vattnet inte är jätterent.
Mr Sideloop laddar upp för en vänsterblunt på Club Wave
Dag 16
Nämen va nu...? Uppochnedvända världen! Vattennivån i Nilen stämmer inte med hur det skall va... Det betyder att Club Wave inte kommer att vara som vi vill att den ska vara då vi vill vara där, såå... vi drar till Jinja istället. Snabbt och effektivt packar vi ihop och bokar Boda Boda och så ger vi oss ivä... Vänta nu! Var är Lindas skor? (dagens "Linda letar"). Boda Boda turen till Nazigo var ok, dvs inte helt livsfarlig. Under Matatu-turen in till Jinja fick vi till Lindas stora glädje sällskap av en halvdöd fisk och en höna (fantastiskt kul!)
I Jinja delade vi upp oss enligt gammal god könsuppdelning. Flickorna gick och shoppade och männen tog hand om det tekniska, dvs internet. En timmes planerad shopping blev så klart två timmar men sen möttes vi upp igen för en fin-fin, av Lotta efterlängtad pizza. Då alla var mätta i magen och och våra påsar var fyllda av snickers, kakor, trummor och en maraccas begav vi oss hemmåt. Lyxtaxi för 3000 pix för att ta oss en minut till taxiparken där vi skulle ta en matatu hem! Det mest anmärkningsvärda på vår resa i den välfyllda matatun var den stora plåtskiva (täckte hela taket) som bands fast med ett par hampasnöre (Hogge hade nog rivit sig i håret). Men det höll, i alla fall så länge vi var med. Sista biten med Boda Boda till Hairy Lemon går till historien!!! Ett riktigt Boda Boda race! David var skitis hela resan.... Linda njöt (ju mindre koll på läget desto bättre). Rejält omskakade anlände vi till strandkanten vid Hairy Lemon... Sätet på Lottas Boda Boda var täckt av ett ännu okänt vitt klet. Lotta förklarar: "under turen blev jag plötsligt helt blöt i knät, om man säger så". Tusen extra betalade hon nöjt i alla fall. Väl tillbaka körde David och Linda ett kvällspass på en inte alltför perfekt "Special".
Dagens highlight: Boda boda racet
Tips from the top (Harry): Don't eat yellow snow!
EJ och Nick latjar på Specialen
Dag 17
Eftersom vattenståndet den senaste tiden har varit annorlunda, dvs högre än normalt och Club Wave inte har rockat, tyckte streamstars att det var dags för tidernas party. Föjldaktligen var det streamstars party-sektion tillsammans med hunden Puppet som höll ställningarna på paradis-öns bar till långt in på småtimmarna. Tyvärr visade sig våra förutspåelser gällande det framtida vattenståndet helt felaktiga och kom att visa sig perfekt för Clubvågen. Detta gjorde att vi, trots värkande huvuden, var tvingade att köra en surf-session. Efter fruktlösa försök att rocka loss på vågen och alltför korta perioder av vila i bakvattnet gled vi tillbaka till ön för lunch. Efter en kort stunds relaxande bliev vi överraskade av tidernas regnväder och tvingas kolla på paddelfilmer i brist på aktivare sysselsättning. Calle bråkade med Linda och regnet upphörde efter ett tag. Ordningen var återställd, middag serverades och Streamstars var återigen färdiga för sängen innan Bollibompa ens börjat.
Tips from the top (Eric): Om man har ont i axeln när man surfar men inte när man sover är det ingenting att oroa sig för.
Dagens citat (Lotta angående en överdriven stenvarning i Total Vengance): "Sten?!? Det där är väl ingen sten...? Det är ju en smekning i häcken!"
Linda försöker sig på en Back Roundhouse på Club Wave
Dag 18
Alla utom morningbirden Håk börjar tycka att frukosten serveras väl sent. 12 timmars sömn per natt är faktiskt nog och då blir det en lång väntan på bönorna. Efter morgonens bönranson kastade vi oss ut på en rockande Clubvåg.
Passet var riktigt bra, men det som trots allt gör att det går till historien var Lindas reaktion när hon paddlar upp i bakvattnet och en ung fiskare drar upp en liten fisk bara någon meter framför henne. Eftersom Linda lider av svår fiskfobi blir hon otroligt rädd för den 7 cm långa fisken (Lindas kommentar: "...och den var tjock också..."), och den unge fiskaren kunde inte dölja sin glädje över att få skrämma en Msungu.
På lunchbönorna följde "vila" i form av det numera traditionella "Ultimate Frisbee"-matchen. Till eftermiddagspasset blev Linda utkittad i Ruth's Jackson Star 2007. Den lekte och skuttade högt och spralligt i den eftermiddagsbusiga Clubben. En Star måste införskaffas å det snabbaste. Lotta och Linda ingick en hemlig allians under slagordet "Simstars skall simma". Sideloop lät sig lätt distraheras medan lotta pillade med det alldeles för hårt fastsittande kapellet. Tillslut var verket fullbordat och Sideloop försvann ut på Clubben medan Håk och Linda väntade in simmare i bakvattnet efter vågen. Tyvärr gick operationen inte helt som planerat och en fortfarande osimmad Sideloop kom istället inpaddlande med vattenfylld båt. Kapellet hade inte poppat helt - bättre lycka nästa gång!
Dagens highlight: Den enormt höga Air blunt som Sideloop kastade ur sig under eftermiddagspasset. Båten hovrade cirka en meter över vågdalen i åtskilliga sekunder innan den landade med en dov duns.
Tips from the top (Anton and The Streamstars): Det finns ingen anledning för någon att inte åka hit!
Skål från Hairy Lemon!
Dag 19
Surf-stars:
Idag var det dags för en majoritet av Streamstars, dvs Calle, Lotta och Håk att skumpa iväg mot Murchinson Falls på safari. Efter morgonens banan- och jordnötsmörsmackor (Håk tycker fortfarande att bönorna är rätt spännande, så han åt det) och en lång frukostdiskussion med EJ om hur man designar båtar packade de sina prylar och sa adjö till alla människor på ön. För David och Linda var det istället dags för ett paddelpass. Linda hade med sig ett ex av januarinumret av tidningen Paddling innehållande en lång artikel om Vita Nilen och många fina bilder. Tidningen överlämnades till Ivan, en av de unga "locals" som ofta påträffas vid vågen och som även poserar på några av bilderna. Ivan visade stolt bilderna på sig själv för sina kompisar. Alla blev rörda!
Paddelpasset blev ett maratonpass som avslutades med att en av de många ivriga åskådarna fick testa en kajak i bakvattnet nedanför vågen. Det slutade inte helt oväntat med en simtur och fotstöd och höftstöd spriddes i bakvattnet. Väl tillbaka på ön igen var klockan tre och lunchen (lasagne) hade sedan länge plockats bort. Istället blev det pringles och läskeblask (vilket paradis). "Lunchen" följdes av lite båtfixande (Linda ville ha bättre höftstöd för att få kontroll på vågen) och sedan en hel del slappande och en andra lunch (Pringles och Club-öl). Efter en efterlängtad middag (pasta med köttgryta) och någon Club drog sig Streamstars tillbaka.
Dagens highlight: Ivans stolthet när de andra barnen flockades runt hans bild i tidningen Paddling.
Tips from the top (Eric): Om man skall utveckla en båt så är det billigast och bäst att göra rätt första gången. Prototyper är till för de som inte vet hur man gör. :-)
Ivan läser tidningen Paddling på hällen vid Club Wave
Safari-stars:
Sista frukosten på Hairy Lemon och sen var det dags att säga hej då till de övriga på ön. David och Linda stannar kvar och paddlar. Lotta, Håkan, och Calle lämnar favoritön och favoritvågen och beger sig iväg på safari. Med på turen förutom de tre Streamstarsen var Kanadensaren Harry Cox och australiensaren Pete (bror till Erin som tillsammans med Rob driver Hairy Lemon). Pete har ordnat turen och till Davids stora förtret sett till att vi slipper skumpa oss fram i en alltför gammal minibuss. Skumpa fick vi göra ändå men på en kortare del av resan, där vägen höll på att byggas om och den tillfälliga var mer ett lerigt spår i marken än en väg. Vägen till Murchinson Falls gick via Kampala. Just den här söndagen kem en kortege med presidenten åkandes förbi oss... och vi som har hört att man skall hålla sig undan allt som kan leda till politiska oroligheter...
Turen fortsatte norrut mot Masinda och en efterlängtad sen lunch. Dit var vägarna fina eftersom landet ser till att underhålla dem för att snabbt kunna transportera soldater till norra Uganda där Lord's Resistance Army (LRA) huserar. 9 timmar senare var vi äntligen framme vid "Red Chili". För bara några år sedan var det oroligheter på vägarna i och kring den 4000 km2 stora nationalparken men nu verkar det vara lugnare igen. Landskapet i norra Uganda är kargare och består mest av små "bush trees" till skillnad från området kring ekvatorn. Naturligtvis råkade det ha blivit något fel i bokningen och våra Bandas blev utbytta mot tält. Men vilka schysta tält! Vi åt lite middag och avrundade kvällen med en öl innan vi slocknade.
Dagens highlight: När vi mötte presidenten
Farväl Safari-stars!
Dag 20
Surf-stars:
Vår dag enligt Ross: Idag kajakade vi. Sen åt vi och sen sov vi. Slutet.
Vår dag enligt Oss: David gick upp arla morgon för att leka med sina apkompisar som kastade sig runt i träden. Samtidigt passade han på att ge Wettex (David Hallgren, vars kajak David har lånat) ett litet minne från resan i form av Eric-signering av dennes All Star. Det var i sista sekunden eftersom familjen Jackson idag lämnade vår ö. Efter frukost åkte alla restrerande Msungu-ö-bor (utom Sam), dvs The Streamstars, Ross, Jeremy, Steve, Billy och Carly) ut och fajtades på Clubben. David satte några bluntar och fick av Billy omnämnandet att han blivit klart bättre under resan. Och hade det inte varit för den här dagboken hade han aldrig fått höra det, men det kan han leva på länge. Linda väntade faktiskt med att rocka till eftermiddagspasset som hon körde ensam. Då satte hon sin första blunt (tjohoo!) som nog antagligen var henners första round house. Men eftersom ingen var där och kunde verifiera det, eller intyga det, så väljer Linda att kalla det en blunt. Under ensampasset blev hon också trackad av de lokala ungdomarna som hade råkat förstå att hon lider av fiskfobi. När de funderat ut att de kunde sätta en halvdöd fisk på ett metspö och dra upp den mitt framför ögonen på henne tyckte hon att det var dags att avsluta passet. Eftermiddagen och kvällen var lugn. Linda lyckades med att vinna "först i säng"-tävlingen, och snodde därmed guldet från den ständige vinnaren Ross. Dagen var inramad av en ständig kamp om huruvida det är engelsmännen eller kanadensarna som förstört det engelska språket (ingen amerikan fanns närvarande). Många bra argument lades fram, som t.ex "What do you know about this, you furry little creature?" (Från Billy till Steve, båda på det kanadensiska laget).
Dagens highlight: Lindas overifierade blunt som ingen någonsin kommer att tro på.
Tips from the top (Billy): När man skall lära sig ett nytt trick är det bara att kasta sig och försöka 5 gånger. Någon av gångerna kan det bli rätt. "Commitment" är ledordet.
Linda satsar på en blunt
Safari-stars:
Väckning kl 06.30 av ljuvligt fågelkvitter och en dånande lastbil på tomgång. Frukost tillsammans med familjen vårtsvin som också verkar bo på campen. Murchison Falls var målet för dagen. En 40 min lång bilresa med ett otal stopp för fotografering av diverse djur tog oss till toppen av fallet. Wahoo vilken syn! Det hela började med en finfin (?!?) surfvåg och sedan ett inferno av knepiga pourovers och sugande valsar (allt jättestort och troligen dödligt). Det hela slutar med en creeksträcka där hela floden pressas ner i en sex meter bred bergsränna med en fallhöjd på ca 45 meter (garanterat dödligt).
Lunchen intogs på campen med efterföljande siesta. På eftermiddagen åkte vi upp till fallet igen, den här gången med båt. Vi fick se mängder med djur längs flodkanten. Flodhästar, krokodiler, elefanter, diverse hjortdjur och fåglar... Mäktigt!
Tre timmar på båten under het sol tog ut sin rätt och vi var rätt trötta när vi kom tillbaka till campen. En fräsch dusch och en god middag gjorde gott.
Dagens highlight: Att få se fallet och alla djur på så nära håll.
Safari-stars på taket av sin skumpomobil
Dag 21
Surf-stars:
David har fått öroninflammation med gör ingenting åt saken förrän imorgon. Idag åkte vi istället ut på ett mastodontpass som sträckte sig långt över böne-tiden. Det gjorde dock ingenting för våra magar är intrimmade på pringles-lunch. Linda gjorde stortrick. Ett planerat sådant såklart. David ser helt häpen ut när Linda kommer upp i bakvattnet:
- Gjorde du det där med mening?
- Öh, hurrm, jovist, såklart...
- Vet du vad du gjorde då?
- Hmmm, njae...
- En McNasty.
Linda har därmed överträffat sina ambitioner med resan.
Efter mastodontpasset var klockan tre och vi började packa ihop för att ge oss iväg från paradisön. Klockan fem var vi färdigpackade och hade sagt förväl till alla och tagit emot vår sista dos av "Billy-abuse". Matatun som skulle hämta oss sågs dock inte till. 45 minuter senare dök den dock upp, men...
"You have rope?" säger föraren när han kastar upp kajakerna på taket. Det var nytt. Tidigare har förarna skött detta med diverse repsnuttar som skarvats ihop. Hmm, vi har ju kastlina. Efter 45 minuters fastsurrning och balanserande på biltak är vi således iväg. Uthungrade anländer vi till NRE vid 8-tiden. När vi kommer in på restaurangen "The Black Lantern" hittar vi både familjen Jackson och familjen Engelsk-David. The Streamstars slog sig ner vid Engelsk-David-bordet där vi än en gång ställde oss frågan varför alla paddlare är ingenjörer, naturvetare eller läkare. Emily kom förbi och berättade om dagens myggnätskampanj för lokalbefolkningen och att de flesta tror att man får malaria av mango. The Streamstars beställde in en Mango crumble och begav sig mot sängarna kort därefter.
Dagens highlight: Äntligen kött!
"Färjan" från Hairy Lemon var fullastad
Safari-stars:
Idag var den stora safari-dagen. Vi hann med den första morgonfärjan kl. 07.00. Den avgår ungefär samtidigt som soluppgången vilket var lite synd eftersom de flesta djuren är aktiva vid soluppgången respektive solnedgång. Men det gick rätt bra ändå. Sittandes på taket med en bra ranger så fick vi se rätt mycket olika djur. Nästa gång bor vi nog på norra sidan Nilen så att vi kan åka iväg innan soluppgången....
När vi skulle tillbaka över floden hade färjan gått sönder och vi fick tre timmar att slå ihjäl innan den blev fixad. Väl tillbaka blev det mat och en slapp eftermiddag. Calle kände sig lite rastlös och stack ut och sprang. Efter en eftermiddag på taket utan madrasser så kände vi oss rätt möra i baken. Natten blev otroligt varm och klibbig i våra bandas och sömnen kunde ha varit bättre.
Dagens highlight: När guiden Dennis pekar ut en hjort som ett lejon.
Dag 22
Surf-stars:
Dagen började med en efterlängtad kontinental frukost. Tyvärr uteblev både det rostade brödet (strömavbrott) och cornflejksen, men vem bryr sig. Vid frukosten får vi sällskap av Engelsmannen David och bestämmer oss för att köra första delen av Dag 1-turen, dvs Rib Cage ner till Silverback. Det var mer vatten nu än när vi körde sträckan senast och vågorna aningen större. I valsen efter andra droppet i Bujagali falls blir Lindas kajakhunger för stor varför hon åter nafsar lite på Hallgrens All Star. Båten slår dessvärre tillbaka och Linda går ur duellen med en märkligt piercad överläpp (2-0 till All Star). Efter Silverback var planen att tre Boda Bodas skulle ta oss tillbaka till NRE-campen, men av några mopeder sågs inte skymten. Efter 20 minuters väntan började vi promenera mot campen. När vi kommit halvvägs möter vi den första av Boda Boda-förarna. Han mumlar något om "break down" och kör sedan Linda tillbaka till campen. David och David blir snart även de upphämtade. Väl tillbaka blev det lunch, vila, packning och adjö till alla kompisar på campen innan vår buss skumpade iväg mot Entebbe flygplats där safari-gänget mötte oss med glada tillrop. The Streamstars var återförenade.
Första vågen i Silverback, Linda gömmer sig i skummet
Engelsmannen David tillbaka till NRE-campen med Boda Boda
Safari-stars:
Sista safari-dagen och sista dagen i Uganda. Vi stack redan vid 7-tiden och dagen bestod mest av en lång bilresa tillbaka till Kampala. Där tog vi adjö av resesällskapet och fortsatte vidare till Entebbe där vi spenderade resten av dagen innan flygresan hem. Vi strosade runt i den botaniska trädgården och njöt av en lugn eftermiddag. Lite lunch och lite surfande på ett slött internetcafé och sen bestämde vi oss för att det var nog och åkte ut till flygplatsen där vi mötte resten av The Streamstars.
Dagens highlight: Återföreningen av The Streamstars
En liten "simstare" som sitter och häckar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar